Min morfar var en fantastiskt finurlig man med en uppfinningsrikedom som saknar like. Han vägrade acceptera saker och ting som de är och satte frågetecken efter allt. Allt som var outforskat skulle utforskas och allt som ännu ej var uppfunnet måste prövas innan det för alltid förkastades till högen med värdelösa idéer. Hans experimenterande sträckte sig från den älskade trädgården via den oljiga källaren och rakt in i köket, där han ofta serverade oss barnbarn stekt gröt med sirap (en riktig höjdare). En gång stekte han en manet för att försäkra sig om att detta inte var en dold delikatess, men vadi detta resulterade minns inte mamma och själv har jag inte haft möjlighet att testa (men jag har svårt att föreställa mig något mer än en vit beläggning på stekpannans insida).

Experimenterandet ligger nog i släkten, för jag är själv mycket förtjust i att trolla fram nya maträtter, med mer eller mindre lyckade resultat. Till mina litterära ägodelar hör ungefär en hyllmeter kokböcker, men deras främsta syfte är att sätta igång associationskedjor och få saliven och inspirationen att rinna till. Jag minns inte när jag senast använde hushållsvågen vid matlagning och decilitermåttets huvudsakliga uppgift är att dosera vatten till lillpluttens välling (det vore inte riktigt rätt om min experimentslusta orsakade förstoppning hos honom). Det räcker för det mesta att lita på ögonmåttet, fantasin och det sunda förnuftet. Att det blir sockerkaka när man stoppar in en blandning av mjöl, socker, ägg, smör, mjölk och bakpulver i ugnen är självklart – när det gäller tillvägagångssätt och mått så räcker det att tänka, smaka och testa. Nåja, nästan i alla fall…

Efter mycket experimenterande lär man sig vilka smaker som passar ihop och hur olika ingredienser reagerar med varandra. Det är ofta vanskligt att blanda för många smaktyper, men dagens kändiskockar, som uppenbarligen ägnat mycket tid åt att experimentera, vaskar ibland fram sådana underliga smakkombinationer att man undrar om de verkligen menar allvar – vad sägs om päronkompott med choklad- och chilisås, apelsin- och salviagrillade morötter eller coca cola-marinerade revbensspäll?

Ibland går experimenten åt skogen – då sneglar jag och maken på varandra över köksbordet, han skjuter undan tallriken och frågar om vi har någon pizza i frysen. ”Så illa var det väl inte?” frågar jag och tvingar i mig ännu en munfull. ”Smaken är ju god, jättegod faktiskt, men konsistensen kanske är lite…grötig”. Då handlar det ofta om någon risotto som kletat till sig lite i överkant eller överkokt pasta som tillbringat alltför lång tid med att röras ihop med överstekta grönsaker och överdrivna mängder pesto.
Nej, tacka vet jag en wok full med olja och små matbomber fyllda med precis vad som helst. Ägg- och fläskbomberna nedan passar utmärkt att servera som tilltugg eller som del i en större buffé.

Ägg- och fläskbomber

Ingredienser
Ca 500 g fläskfärs
1 ägg
ca ½ dl ströbröd
3 kokta grovhackade ägg
1 finhackad rödlök
1 knippe persilja
salt och peppar
ströbröd att rulla bullarna i
olja att fritera i

Rör ihop fläskfärs, rödlök, persilja och tillsätt det råa ägget och ströbröd tills du har en fin konsistens.
Salta och peppra och vänd försiktigt ner de grovhackade äggen.
Forma små ovaler av röran (inte för stora, eftersom de då tar för lång tid att bli genomstekta) och rulla dem i ströbröd.
Hetta upp olja i en wok eller en stor kastrull och testa att oljan är lagom varm genom att lägga i en liten brödbit – blir den gyllenbrun på 30 sekunder är det lagom hett.
Fritera några bomber åt gången och låt dem rinna av på hushållspapper.