För femtio år sedan räckte det att en person i hushållet jobbade för att försörja familjen. Idag räcker knappt två löner för att driva företaget Hemmet. Ju mer inkomster desto fler utgifter är trenden. Nya vanor kommer till. Tekniken som ska underlätta vår vardag stökar till det i de sociala strukturerna och belastar ekonomin hårt. Två bilar är ganska vanligt. Vi har fått fler val när monopolen släppts. Frågan är om det blivit billigare för oss. Vi blir kapitaliserade av säljare som vill binda upp oss på avtal, som visar sig bli dyrare än vi tänkt oss. Då byter vi, mot en övergångskostnad,och utgifterna skruvas upp hela tiden.
Folkhemstanken har präglat Sverige och de inrättningar som tryggat svenskar faller ifrån. I de tider som var finns utrymme för acceptans för dessa system. Problemet är att vi idag släpps fri från dessa, i vissa fall brutalt, utan att ha ekiperats med kunskap. Lättast att beskriva känslan är att först mata in ett vilt djur. Det blir så van att det alltid kommer på klockslaget för utfodring. Till och med att du kan klappa det. Rätt som det är slutar maten komma och det lilla taket som skyddar mot regn och vind är borta.
Där befinner vi oss nu. Vi har blivit inmatad av staten och släpps nu ut.
Kunskap är ett måste om befolkningen ska klara det här.

Sverige har aldrig varit i krig under de senaste hundra åren. Vi var en stormakt under 1600-och 1700-talet då landet dränerades på tillgångar för att hålla krigen igång. Sverige var fruktansvärt fattigt under 1800-talet och tvingade människor till desperata åtgärder för att överleva. Kanske var det nödvändigt för att driva fram de entreprenörer och uppfinnare som byggde upp Sverige. 1900-talet blev exportens århundrade när vi skodde oss på krigen och tillverkningsindustrin blomstrade.
Vad händer nu?

Medelålders och flera hundratusen i skulder. Inget sparat kapital och ingen plan för att leva. Det handlar om att överleva fram till pensionsåldern, som hela tiden höjs, och gnida på de surt inarbetade pengar som staten lagt undan. Frågan är om de finns kvar när du ska ha dem. Det finns inga garantier där heller.
Det finns en önskan att leva ett liv i överflöd, där pengar inte är en begränsning och barn och barnbarn lämnas ett arv i svarta siffror. Så hur gör du?